Dyr eller billig energi? Vindkraft och andra alternativa energikällor anses dyrt, medan kärnkraft och vattenkraft har låga kostnader. Billigast av allt är kol. Men om vi också tar hänsyn till miljö och människors hälsa, blir bilden annorlunda.

Låt oss först titta på miljön: kärn­kraft och vattenkraft ligger fortfarande bra till. Kärnkraft är det mest koldioxidsnåla energislaget och producerar bara 3 gram CO2 per kilowatttimme, vattenkraft bara 5 gram. Också vindkraft ligger bra till med koldioxidutsläpp på snåla 10 gram(1).

Vindkraftens koldioxidutsläpp uppstår framför allt vid byggnation av vindkraftverk och underhållsarbete. Både kärnkraft och vattenkraft påverkar miljön vid byggnationerna av anläggningarna, men totalt blir koldioxidutsläppen låga eftersom både kärnkraftverk och vattenkraftverk har lång livslängd.
   Kärnkraftens främsta miljöpåverkan sker vid uranbrytningen, men utöver det har kärnkraften ytterst liten miljöpåverkan, så länge inga olyckor inträffar. Orsaken är att kärnkraft är ett extremt energieffektivt energislag. En uranatom som klyvs ger 200 miljoner energienheter, medan en kolatom som förbränns bara ger 4 energienheter, något som förklarar varför kolkraften är det verkliga sorgebarnet när det gäller utsläpp av koldioxid med ofattbara 670 gram per kilowattimme.
   Vad händer då om vi också tittar på olika energislags hälsoeffekter?

För några år sedan gjordes en stor EU-studie, ExternE, som kartlade hälsoeffekterna av olika energislag(2). Också i denna studie ligger vindkraft, vattenkraft och kärnkraft bra till. Det energislag som verkligen sticker ut är kolkraften, som förutom koldioxid också orsakar utsläpp av stora mängder skadliga partiklar. Dessa partiklar orsakar årligen flera tusen dödsfall enbart i Europa.
   Kolkraft orsakar också många dödsfall i samband med gruvbrytning. I Europa orsakar kolkraften totalt, om både luftföroreningar och gruvolyckor räknas in, 25 dödsfall i Europa per kilowattimme, medan siffrorna för kärnkraft, vattenkraft och vindkraft är nära noll.

Även om de europeiska kolgruvorna är förhållandevis säkra, är dödsfallen förskräckande många i andra delar av världen. I Kina är de officiella siffrorna 7 000 döda kolgruvearbetare per år, men mörkertalet är stort och andra källor uppger att den verkliga siffran kan vara cirka 20 000(3). Till detta tillkommer tusentals dödsfall i stendammslunga varje år som sällan uppmärksammas. 
   Den totala bilden av kolkraften är att den är en tyst, ständigt pågående katastrof, både miljömässigt och hälsomässigt. Och att kol inte längre skulle vara ett billigt energislag om dessa kostnader räknades in.

1. Livscykelanalys av olika energislag, Vattenfall 2005
2. ExternE; European Commission, 1999. En svensk sammanfattning, Hälso­risker vid elproduktion, finns på www.svenskkarnkraft.se
3. Människorättsgruppen China Labour Bulletin i Hongkong

Text: Sofia Hillborg | Foto: STRINGER/CHINA/Scanpix


Visste du att ...
… 1,6 miljoner människor dör årligen av ved- och koleldning inomhus? I utvecklingsländer är detta den fjärde största riskfaktorn för sjukdom och död. Framför allt drabbas barn under fem år, enligt WHO.

Visste du att en av Sveriges fem bästa gymnasieskolor ligger i norra Uppland? Välkommen till Forsmarks skola. Bered dig på att bli grymt imponerad. 

Jacob Jonsson är en av de 90 eleverna på skolan. Han var missnöjd med sin gymnasieskola i Örnsköldsvik och bestämde sig för att flytta 40 mil söderut.
   Det var inte så hög nivå på undervisningen på min förra skola. Det var inte utmanande alls. Det var som att folk inte var där för att plugga. Och så fick jag inte läsa både matte F och kemi B och det var det som verkligen fick mig att vilja byta skola. Jag ville jag läsa tyska också, men det fick jag inte för att jag hade läst spanska förut. Men här på Forsmarks skola togs jag emot med öppna armar.
   Forsmarks skola är en av Sveriges absolut bästa skolor, med toppresultat år efter år. Förra året hade 100 procent av avgångseleverna högskolebehörighet. 93 procent av eleverna läser ett utökat program. Om man tittar på resultaten så är det inget snack om saken:  Det här är en elitskola. Men Forsmark är ingen skola för utvalda, som Lundsberg eller Sigtuna. Här är det bara ambitionerna som styr. Och en kärlek till kunskapen för kunskapens egen skull.
   Idag läser Jacob sista året på naturprogrammet med energiinriktning. Förutom det läser han en del andra kurser också. Extra energikunskap, kemi C, matte G, engelska, svenska, tyska och franska, förutom utökad kemi, biologi, kurser i fysik, dynamik, hållfasthetslära, termodynamik  och lite annat smått och gott.     
   Klasskompisen Stina Sellberg läser utökade datakurser, svenska och engelska på högre nivå samt matte G, högre biologi, kemi C, franska  och – javisst ja, kinesiska. På Forsmarks skola är det nämligen ingen som hindrar en från att läsa så mycket som man bara vill och orkar. De flesta elever läser 500 poäng extra.
   – Det blir roligare ju djupare man går i ett ämne, säger Stina.
   Stina, som kommer från Uppsala, hörde talas om Forsmarks skola på en gymnasiemässa. Tidigare gick hon på Sigtuna Humanistiska.
   – Min förra skola var inte direkt dålig, men det är helt klart en annan nivå på lärarna här. Man vet att man aldrig kommer att vara bättre än lärarna, att de alltid kommer att kunna hjälpa en.
   När jag frågar vad som gör Forsmarks skola annorlunda framhåller båda lärarna. Lärartätheten på skolan är hög, liksom den pedagogiska nivån. En fjärdedel av lärarkåren har disputerat och lärarna får ständigt olika utmärkelser.
   – Den största skillnaden ligger inte i eleverna utan i lärarna. Lärarna försöker verkligen få oss att bli bättre. Och när någon lägger ner så mycket tid på en så känner man att man måste ge något tillbaka, säger Jacob.
   Stina säger att hon är mycket nöjd med sitt val av gymnasieskola.
   – Jag skulle vilja rekommendera den här skolan för alla som är ambitiösa och vill ha en motiverande omgivning.  Jag har kompisar som valde andra gymnasier och ibland känns det som om vi läser på en helt annan nivå.
   Jacob och Stina har höga ambitioner för framtiden. Stina vill läsa till läkare på Karolinska Institutet och Jacob drömmer om att läsa vidare i USA.
   – Helst MIT eller Harvard, men förmodligen blir det teknisk fysik på KTH. Jag är intresserad av naturvetenskap och fysik, så självklart är kärnkraft ett intressant område för mig. Det är helt klart en framtidsbransch och det klart att det är lockande att man blir attraktiv på arbetsmarknaden.

Forsmark – en unik skola
Att Forsmarks skola erbjuder spetskurser inom teknik och naturvetenskap, på gränsen till högskolenivå, är kanske ingen överraskning eftersom skolan har energiinriktning. Men skolan erbjuder också fördjupningskurser inom humaniora. Litterär gestaltning, moderna språk, fördjupad engelska och historia, till exempel.
   – Vi har en mängd kurser som man inte sammankopplar med teknik. Vi vill bredda den trånga synen på teknik, säger Christer Ström, rektor.
   Han har en poäng i det han säger. För på vilket sätt skulle det vara en nackdel på arbetsmarknaden att förutom att vara väldigt duktig på fysik och matematik även tala tyska och kinesiska? Det är så det kommer sig att Forsmarks skola flera år i rad har placerat sig i topp i en nationell lingvistiktävling, förutom en mängd andra tävlingar inom matematik, kemi och logiskt tänkande.
   Vissa elever på Forsmarks skola läser redan under gymnasietiden kurser på Uppsala universitet och KTH. Är Forsmarks skola en elitskola?
   – Till oss kommer elever från alla grupper i samhället. De kommer både från akademikerhem och från hem där föräldrarna inte har gått gymnasiet. Det som är gemensamt för dem är att de drivs av en vilja att gå framåt. Här möts alla på samma nivå. Här finns ingen statusjakt, inga oskrivna regler hur man ska se ut. För oss på skolan är det viktigt att det inte är en plånboksfråga vilka som har möjlighet att gå här, säger Christer Ström.

Text: Sofia Hillborg | Foto: Rebecca Eriksson

Fakta/Forsmarks skola:
På Forsmarks skola går ett 90-tal elever, som kommer från hela landet, från Luleå till Trelleborg.
   2011 hade 100% av avgångseleverna högskolebehörighet, 93% läste ett utökat program och hade ett poängsnitt på 3125, varav 99,3% var godkända. 95–97 procent av varje årskull går vidare till högskolestudier.
   Enligt en undersökning som nyligen gjordes av Statistiska Centralbyrån (SCB) har de elever som gick ut Forsmarks skola 1999 en medianlön på 410 500 kronor om året. Det är det femte bästa resultatet i landet. 
Forsmarks skola ligger i Forsmarks bruk i norra Uppland, en K-märkt bruksmiljö från 1700-talet. Eleverna bor i särskilda studentbostäder.
   På Forsmarks skola kan man läsa naturvetenskapligt eller tekniskt program med energiprofil.
Forsmarks skola har ett av Sveriges största utbud av kompletterande kurser.  Bland annat finns kurser i reaktorfysik, termodynamik, linjär algebra, filosofi och kinesiska.
   Skolans lärartäthet är hög: det går 11,8 lärartjänster på hundra elever. Tre av lärarna har doktorerat och en innehar en lektorstjänst. Skolan placerar sig ofta i topp i olika tävlingar.
   De vanligaste utbildningarna för före detta studenter är civilingenjör (75 procent) och läkare (5 procent). Andra vanliga utbildningar är civilekonom och jurist. Många tidigare elever blir forskare inom olika ämnen. Oproportionerligt många blir också egna företagare.
   Skolan ägs och drivs av Forsmarks Kraftgrupp, dotterbolag till Vattenfall, men har Östhammars kommun som huvudman.

Söka till Forsmarks skola:
Du söker till årskurs 2 och läser årskurs 2 och 3 på skolan. Dessutom finns möjlighet att läsa ett fjärde år. Sista datum för ansökan 2012 är 15:e maj. Du kan ladda ner ansökningsblankett på www.forsmarksskola.se

Missuppfattningarna i omvärlden om vad som hände i Fukushima är stora.
   – Exempelvis så dog ingen på grund av kärnkraften. Faktum är att ingen ens fick allvarliga strålskador, säger strålningsexperten Eva Forsell Aronsson.

Så vad hände egentligen vid Fukushima och hur ser situationen ut idag? Vi bad Eva Forsell Aronsson, som till vardags är sjukhusfysiker och professor i radiofysik vid Göteborgs universitet, att reda ut begreppen. Hon har ingått i den japanska regeringens internationella expertgrupp.
   – Först och främst ska man vara medveten om att det stora traumat i Japan är tsunamin och jordbävningen. Ingen har avlidit på grund av strålning. Ingen har ens fått akuta strålskador.
   16 000 dog i Fukushima och 4 500 saknas fortfarande. Men de här människorna dog på grund av jordbävningen och den efterföljande tsunamin, inte på grund av kärnkraftsolyckan.

Japan ligger i ett område där flera kontinentalplattor möts och det är relativt vanligt med jordbävningar och jättevågor. Tsunami är ett japanskt ord. Därför är kärnkraftverken i Fukushima konstruerade för att klara jordbävningar. De är också dimensionerade för att stå emot en fem meter hög tsunami. Den 11 mars inträffar dock en jordbävning som ger en tsunami som är uppemot 15 meter hög. Kärnkraftverken klarar jordbävningen, men inte den efterföljande tsunamin.
   – Vallarna som skulle skydda kärnkraftverken var 6 meter höga och det dieseldrivna reservaggregatet som skulle kyla kärnkraftverket vid ett strömavbrott låg på 10 meters höjd. Om vallarna hade varit högre och reservaggregatet istället hade legat bakom kärnkraftverket där marken sluttar uppåt hade haveriet kunnat undvikas.
   När reservaggregatet slås ut går ett kylsystem med batteridrivna ångturbiner igång. Men den kylningen räcker bara några timmar, sedan måste man börja kyla ner reaktorerna manuellt. Bland annat vattenbombas kärnkraftverken med helikopter. Trots alla ansträngningar sker sedan väteexplosioner vid tre av kärnkraftverken. Arbetare utsätts för förhöjda stråldoser under räddningsarbetet.
   – Det låter dramatiskt. Men i verkligheten var det bara sex räddningsarbetare som utsattes för mer än 250 millisievert. De arbetade väldigt bra i Japan på det sättet att de lyckades hålla stråldoserna låga för personalen. Under mars månad arbetade sammanlagt 3700 personer inne på området. De fick i medeltal 22 millisievert per person.

Mer än 100 000 boende evakueras samtidigt inom en radie på två mil från kärnkraftverket.
   – På det sättet förhindrade man att folk fick i sig höga stråldoser. Men man ska komma ihåg att antalet evakuerade på grund av förstörelsen efter tsunamin var mångdubbelt fler.
   Eva Forsell Aronsson har själv varit på kärnkraftverket i Fukushima och sett förödelsen i området.
   – Hus och vägar var förstörda efter tsunamin, så det var naturligt med en evakuering. Men nu har man påbörjat återflyttningen av människor till alla områden inom evakueringszonen där stråldosen är mindre än 20 millisievert per år.
   Just nu pågår saneringen för fullt.
   – I områden under 20 milisievert sanerar respektive kommun. I områden där strålningen är högre än gränsvärdet har regeringen ansvaret. Målet är att stegvis minska området där strålningen är över gränsvärdet. Målsättningen är att de flesta ska kunna flytta hem igen.


Detta har hänt:
Den 11 mars 2011: En rad kraftiga jordskalv inträffar utanför Japans kust. Alla berörda kärnkraftverk nödstoppas. Jordbävningen slår ut strömförsörjningen. Därför startas en dieseldriven nödgenerator för att kyla kärnkraftverken.
   En timme efter jordskalven kommer en 15 meter hög tsunami. Totalt dör 16 000 personer. 90 procent av de döda dör på grund av tsunamin, de andra dör på grund av de bränder och ras som jordbävningen orsakar. 4 500 saknas fortfarande. Inne på själva kärnkraftverket dör dock bara fyra personer, eftersom man nyligen byggt ett skyddsrum för tsunamier. Två personer som arbetar i en travers faller ner när tsunamin kommer. En dör i en kranolycka och en äldre man dör av en hjärtattack.
   Kärnkraftverket är konstruerat för att klara jordbävningar, men är bara dimensionerat för en fem meter hög tsunami. När tsunamin kommer slår den ut reservaggregatet. Istället startas batteridrivna ångturbiner. Denna kylning räcker dock inte till och personalen påbörjar manuell nedkylning. Bland annat vattenbombar man reaktorerna med helikoptrar.
   Japanska myndigheter inleder evakueringen av civilbefolkningen. Mer än 100 000 evakueras inom en två mils radie från kärnkraftverket som en förebyggande åtgärd.
   Samtidigt evakueras omkring en halv miljon människor på grund av de skador som tsunamin orsakat. Infrastrukturen är helt sönderslagen i stora områden, bland annat har 90 000–100 000 bostadshus förstörs.
   Den 12, 14 och 15 mars inträffar väteexplosioner i tre av Fukushimas sex kärnreaktorer, på grund av att kylningen inte räcker till. I samband med explosionerna släpps strålning ut i vattnet och luften.
Under räddningsarbetet vid kärnkraftverken i Fukushima utsätts personal för högre stråldoser än normalt. 6 räddningsarbetare, som i strid med säkerhetsföreskrifterna har tagit av sig andningsmaskerna inne på området, får mer än 250 millisievert. Ingen i personalen får dock skadliga stråldoser. Under mars månad arbetar totalt 3700 personer inne på området. De utsätts i medeltal för 22 millisievert per person.

Text: Sofia Hillborg | Foto: AFP/Scanpix


Så är läget i Fukushima idag:
Evakueringen är avslutad. Man har mätt upp stråldoserna och delat in området efter de olika stråldoser som man får av att vistas där. I områden där stråldosen är över 20 millisievert per år bor inga människor längre. Inom alla andra områden har man påbörjat återflyttning. Målet är att de flesta ska kunna flytta hem igen, även till områdena med högre stråldoser och därför har man påbörjat sanering. I augusti 2013 är målet att strålningen ska ha minskat med 50 procent.


Varför används gränsvärdet 20 millisievert?
Det är ett internationellt accepterat gränsvärde. Att bo i ett område där man utsätts för upp till 20 millisievert per år innebär inga kända hälsorisker.  Det finns områden i världen där människor lever och utsätts för betydligt högre stråldoser. I vissa områden i Indien är exempelvis årsdosen omkring 200 millisievert.


Gränsvärdena för personal vid kärnkraftverk varierar i världen
Gränsvärdet för personal vid svenska kärnkraftverk är 50 millisievert per år, men det kan höjas till 100 i nödsituationer. I Japan är gränsvärdet 250 och i vissa andra länder 500 millisievert.


Hur mycket motsvarar 20 millisievert?
I Sverige utsätts vi för cirka 3–10 millisievert per år beroende på var i landet vi bor. Det har bland annat att göra med berggrunden och förekomsten av radon. Den ”naturliga” genomsnittliga bakgrundsstrålningen utgör 1 millisievert. Inom vården är det vanligt att patienter utsätts för strålning, bland annat genom röntgenundersökningar. En enda datortomografiundersökning ger 10 millisievert. En patient som till exempel genomgår en kranskärlsoperation under röntgengenomlysning kan få betydligt mer än 20 millisievert.

För några år sedan satt Percy Barnevik i styrelserna för några av världens största bolag. I dag hjälper han fattiga kvinnor i u-länder att bli egna företagare. Han säger att en av de viktigaste frågorna är tillgången till elektricitet.
   – Utan utbyggd elförsörjning döms du till ett fattigt liv. Därför är det fantastiskt viktigt att elförsörjningen nu byggs ut i de fattiga länderna och att man gör det på bästa sätt för miljöns skull.

Steget från direktionsvåningarna till världens fattigaste byar är inte så långt som man skulle kunna tro. När Percy Barnevik flög jorden runt som vd för ABB, gjorde han ofta det just för att etablera nya kraftprojekt i u-länder. Då nöjde han sig inte bara med att låta sig slussas mellan hotell, kontor och flygplatser. Percy Barnevik har sett många av världens största slumområden.
   – När jag besökte Kairos stora kyrkogård 1980, bodde 200 000 människor där. Nu bor 2 miljoner bland gravarna.

Alla dessa resor till några av världens fattigaste platser har satt sina spår. I dag ägnar Percy Barnevik all sin tid åt att försöka förändra livet för världens fattigaste människor. Det mesta av pengarna från ABB-tiden har gått till den ideella organisationen Hand in Hand, som utbildar kvinnor i u-länder och hjälper dem att starta egna företag.
   - I dag lever en miljard människor på mindre än en dollar om dagen och orsaken är att de inte har jobb de kan leva på. Arbetslösheten i många fattiga områden är 50 procent.
   Om man antar att varje skapat jobb lyfter  fyra andra människor inom familjen, skulle det behövas 250 miljoner nya jobb för att hjälpa de allra fattigaste. Percy Barnevik säger att det är fullt möjligt på tio år.

Hand in Hand har hittills bidragit till att skapa ofattbara 750 000 företag. Målet är tio miljoner jobb.
   - Den hjälp till självhjälp som vi praktiserar har 20 gånger större effekt per satsad krona än traditionellt bistånd. Människorna blir inte passiva mottagare, utan entreprenörer. När företagen växer blir det som ringar på vattnet och den ökade levnadsstandarden är bestående.
   Hand in Hand inriktar sig i första hand på att hjälpa kvinnor att bli företagare. Och för en person som säger att han inte är feminist har Percy Barnevik oväntat radikala åsikter. 
   - I tusentals år har kvinnorna gjort 80 procent av arbetet i de fattiga byarna.  De spelar och dricker inte, och de överger inte familjen. Om de tjänar pengar så går pengarna till barnen. I Indien satsar vi bara på kvinnor som företags­ledare. I andra länder är 80 procent av våra företagsledare kvinnor.
   Strategin har visat sig framgångsrik. Hand in Hand har en hög andel överlevande företag. Och för de mikrolån som organisationen hjälper till med, för att exempelvis köpa in en symaskin eller utrustning till en enkel verkstad, är återbetalningsgraden 99,8 procent.
   - Ju mer jag arbetar i fattiga länder, desto mer revolutionär tycks mig frågan om kvinnors ställning. De här fattiga, undernärda, nedtryckta kvinnorna, som har både mannen och svärmodern över sig och som oftast är analfabeter ... När de får chansen att lyfta sig och sina familjer till ett bättre liv, då ser jag hur uttrycket i deras ögon förändras. Det är det som driver mig.

En viktig nyckel för att förbättra levnadsvillkoren för de allra fattigaste är tillgång till elektricitet.
   - I en fattig by är det grundläggande att inte allt arbete slocknar med dagsljuset. Att barnen - som förhoppningsvis går i skolan - kan läsa sina läxor, att det finns elpumpar för vattnet så att man slipper gå flera kilometer för att hämta vatten. Att det finns el som kan driva maskinell utrustning, så att man kan tillverka saker.
   Är tillgången på elektricitet en global rättvisefråga?
   - Absolut. Utan tillgång på elektricitet kan du inte utvecklas. Jag har ägnat en stor del av mitt liv åt just den frågan som vd för först Asea och sedan ABB.
   När länder utvecklas ökar också efterfrågan på energi. Och för före detta u-länder står inte alltid miljöfrågor högst på agendan. Det är bland annat därför som Kina i dag har större koldioxidutsläpp än USA. Men det vore helt orimligt om vi i de rika länderna skulle kräva mindre elproduktion i de fattiga länderna för miljöns skull, anser Percy Barnevik.
   - U-länderna går nu igenom den indus­trialisering som vi gick igenom för hundra år sedan. När vi fick elektricitet innebar det ett jättelikt uppsving för oss. Nu gäller det u-länderna. Samtidigt måste vi göra vårt yttersta för att undvika att de upprepar våra misstag. Därför har vi en plikt att göra den teknik som finns tillgänglig för de fattiga länderna. Både när det gäller generering, distribution och användning av elektricitet.

Många länder i tredje världen planerar i dag för att bygga kärnkraft, men Percy Barnevik är inte odelat positiv till denna utveckling.
   - Kärnkraften är ett medel som jag själv tror mycket på för de länder som är rustade att hantera kärnkraften med den kvalitet och säkerhet som erfordras. Det är inte så många länder. Men Indien och Kina kan, och några andra också.
Den lyx som vi har i Sverige, att kunna välja mellan vattenkraft, kärnkraft, biomassa eller vindkraft, finns inte i särskilt många andra länder. I tredje världen står valet oftast mellan ingen el alls eller ett privat dieselaggregat på bakgården.
   - Det är ett primitivt, dåligt sätt att producera el på, säger Percy Barnevik med visst eftertryck. Under två år bodde han själv till och från i ett ytterst enkelt hus i en fattig indisk by och fick sin el på just det här sättet.
   Men det tar tid att bygga upp en infrastruktur med fungerande modern energiförsörjning, poängterar han.
   - Det tog 100 år för Sverige och så länge kan de här människorna inte vänta.

Därför har Hand in Hand utvecklat metoder som hjälper fattiga byar att i någon mån bli självförsörjande på elektricitet. Man organiserar sophämtning och sopsortering - vilket ger jobb och samtidigt förbättrar den sanitära situationen. De våta hushållssoporna går igenom en rötningsprocess som ger biogas som kan driva små lokala elkraftverk. Resterna blir kompost som säljs till bönder och trädgårdsodlare. Enkelt, miljövänligt och småskaligt.

I många u-länder står i dag miljöfarlig kolkraft för den centrala elektricitet som finns. En skarp kontrast till energisituationen i Sverige, där två extremt koldioxidsnåla energikällor, vattenkraft och kärnkraft, står för merparten av elförsörjningen. Percy Barnevik säger att han fortfarande har svårt att smälta att han som vd för ABB var tvungen att avveckla bolagets kärnkraftsdivision på grund av politiska beslut. I sin bok ”Jag vill förändra världen” kallar han svensk energipolitik för ”en ond dröm”.
   - Det var en tragedi att vi i Sverige släppte vårt tekniska kunnande inom kärnkraften. Sverige som hade all teknik och var ledande inom kärnkraftsforskningen, med säkerhet som specialitet. Att vi bara tvingades släppa allting. Tanke­förbudslagen påminde närmast om Nordkorea.

Percy Barnevik säger att han hade svårt för dubbelmoralen i svensk energipolitik. De flesta politiker visste att vi på kort tid inte kunde göra oss av med kärnkraften, men få vågade säga det.
   - Denna tro, att allt löser sig med energi­besparingar … Visst kan du isolera hus och effektivisera i industrin, men man ska inte inbilla sig att det räcker.
   - Man ska inte heller inbilla sig att den alternativa energin snabbt och billigt kommer att kunna ersätta kärnkraften, säger Percy Barnevik.
   - De flesta alternativa energikällorna är ännu inte konkurrenskraftiga. Visst kommer de, men det kommer att ta 30 år till att utveckla dem. Man måste ha respekt för att det tar tid att utveckla nya energikällor. Kärnkraften tog 30 år att utveckla och det som byggs nu är oändligt mycket bättre än de första ryska reaktorerna. Det finns faktiskt ingen större likhet. Det är som att jämföra en gammal T-Ford med dagens bränslesnåla bilar. Därmed inte sagt att vi nödvändigtvis ska bygga mer kärnkraft. Men låt marknaden bestämma. Politikerna kan sätta upp regler för miljö och säkerhet, men de ska inte styra marknadsekonomin.

Text: Sofia Hillborg | Foto: Scanpix


Fakta / Percy Barnevik
Percy Barnevik är en av få svenskar som har nått det globala näringslivets toppskikt. Han ledde Sandvik och därefter ABB till internationella framgångar, och har suttit i styrelserna för Sandvik, Investor, Astra Zeneca, Skanska, ABB, General Motors och DuPont.
Ett uppmärksammat pensionsavtal gav honom 800 miljoner kronor i pension efter 17 år som vd hos Asea/ABB. Percy Barnevik valde
att betala tillbaka 70 procent av pengarna. Resten, och mer än så, har han skänkt till Hand in Hand, där han är ordförande.

Fakta / Hand in Hand
En internationell, ideell organisation som bland annat utbildar kvinnor i u-länder och hjälper dem att starta egna företag. Hittills har Hand in Hand bidragit till att starta 750 000 nya företag.
Läs mer på www.handinhand.nu

Det talas mycket om återanvändning, så varför inte återanvända också kärnbränsle? Chalmers leder en europeisk storsatsning med målet att återvinna minst 80 procent av kärnavfallet. På köpet minskar avfallsmängderna och tiden som avfallet måste slutförvaras.

- Det är fascinerande att få gräva ner sig i de små atomkärnorna och samtidigt känna att det vi gör har en så stor påverkan på samhället, säger Hanna Hedström. 
   Sabrina Tietze och Emma Aneheim håller med. Att vara doktorander inom kärnkemi innebär att syssla med forskning som är intressant, komplicerad och ofta väldigt tillämpbar.
   - Alla våra resultat måste kännas relevanta ur säkerhets-, miljö- och ekonomiaspekter, säger Sabrina Tietze.

De ägnar sig åt kemins innersta väsen. Både bokstavligt och filosofiskt. Den lilla atomkärnan med sin enorma potential kräver både kreativitet och ett praktiskt tankesätt.
   - Radioaktiviteten gör att du kan studera sådant som annars inte vore möjligt. Du kan använda väldigt låga koncentrationer, och allt blir väldigt konkret, säger Emma Aneheim.

Sabrina Tietze, som har sina rötter i Tyskland, uppskattar också det öppna klimatet som råder kring kärn­kraften i Sverige. All­män­­heten vågar ställa kritiska frågor och får relevanta svar. Kanske är detta en av anledningarna till att allt fler svenska ungdomar vill studera kärnkemi. Det kan också bero på de breda karriärmöjligheterna.  
   - Ingen står ensam inom det här området. Forskning och industri går hand i hand, och det finns ett stort internationellt samarbete som skapar goda framtidsmöjligheter inom branschen, säger Sabrina Tietze.
Stora möjligheter finns det även på Chalmers, som är det bäst utrustade universitetetet i Europa för forskning på hela kärnbränslecykeln.

Forskningsledare i kärnkemi är professor Christian Ekberg, som också är koordinator för det nystartade EU-projekt som ska ta krafttag kring tillverkning och återvinning för fjärde generationens kärn­kraftsystem. Allt för att minska mängden kärnavfall och öka energiutbytet.
   - Tekniken som behövs för fjärde generationens kärnkraftverk finns egentligen redan. Det som återstår är att koppla ihop alla delar med varandra. En viktig aspekt är att integrera även återvinningen av kärnbränslet i cykeln så att anläggningarna kan tillverka nytt kärnbränsle av det gamla på plats. Om det går att återvinna så mycket som vi tror, så kommer minst 80 procent av kärnavfallet att kunna återanvändas, säger Christian Ekberg.
   Detta skulle också innebära att det går in åtta gånger mer av det återstående avfallet i slutförvaret, då värmealstringen minskar, samt ger en kortare slutlagringstid.


Hur gör man?
För att återanvända bränslet sepa­rerar man de olika ämnena som finns i avfallet med hjälp av kemiska metoder. Man utnyttjar det faktum att olika ämnen antingen söker sig till olja eller vatten. Chalmers använder särskilda organiska molekyler för att suga ut specifika ämnen som tidigare varit svåra att separera. Först tar man tillvara uran och pluto­nium. Därefter separerar man ett antal andra långlivade radioaktiva ämnen, som också kan fungera som bränsle i vissa av de nya reaktorerna.


3 x forskare
Möt tre unga doktorander inom området kärnkemi vid institutet för kemi och bioteknik på Chalmers:
Namn: Emma Aneheim
Ålder: 29
Forskningsprojekt: Utveckling av en vätskeextraktionsprocess för återvinning av använt kärnbränsle; separation och transmutation.
”Jag läste inte kärnkemi alls under mina år på kemiteknik på Chalmers, där var jag mest inriktad på organisk kemi. Jag halkade mer eller mindre in på ett bananskal genom att doktorandtjänsten kändes intressant. Och det blir bara mer och mer intressant.”

Namn: Sabrina Tietze
Ålder: 25
Forskningsprojekt: Jodkemi vid allvarliga kärnkraftsolyckor i lättvattenreaktorer.
”Jag studerade kemi i Tyskland och blev särskilt intresserad av kärnkraft sista året då jag fördjupade mig. Jag jobbade på ett kärnkraftverk en tid innan jag kom hit till Chalmers för min master, och nu är jag kvar som doktorand.”

Namn: Hanna Hedström
Ålder: 28 år
Forskningsprojekt: Studie av radium/barium/strontium samfällning för slutförvarsforskning.
”För mig var vissa kärnkemikurser obligatoriska när jag läste kemiteknik med energi- och miljöinriktning. Kurserna var väldigt roliga, så jag läste fler och fler, och så hamnade jag här till slut.”


Så funkar den nya, smartare kärnkraften
I dag använder kärnkraften bara en liten del av allt uran. Faktum är att bara omkring 4-5 procent av energin i kärnbränslet verkligen används.
   - Under anrikningsprocessen har man dessutom slösat bort ännu mer. Det innebär att vi egentligen använder mindre än 1 procent av allt uran som vi gräver fram, säger Janne Wallenius, professor i reaktor­fysik på KTH och forskningsledare för Projekt Genius, ett forskningsprojekt kring nästa generations kärnteknik, Gen IV.
   Om vi skulle fortsätta att använda oss av dagens teknik skulle jordens uran ta slut om några hund­ra år. Om man använder Gene­ration IV-tekniker kan lätttillgängliga resurser räcka i 10 000 år. Och lagren av använt kärnbränsle skulle kunna bli en värdefull energikälla i stället för ett problem.
   - Teoretiskt skulle man kunna använda bränslet mellan fem och tio gånger.
   I dag räknar man med att det använda kärnbränslet kommer att behöva slutförvaras under 100 000 år. En enorm tidsperiod. Med den nya Generation IV-tekniken kan behovet av slutförvar krympa ner till kortare tid än 1 000 år. Det är lång tid det också, men en klar förbättring. Dessutom skulle mängden högaktivt avfall som behöver slutförvaras minska till en hundradel.  

Text: Karin Rehn | Foto: Tommy Hvitfeldt

Så här mycket, ett enda dricksglas med uranbitar, ungefär 3 deciliter, går det åt för att producera den el som du använder under en livstid.

Det är också exakt så här mycket avfall som ett helt livs elanvändning resulterar i om elen produceras med kärnkraft.
Två små uranbitar på en kubikcentimeter är tillräckligt för att driva en hel villa under ett år.
   Om du i stället hade fått din el genom ett kraftverk eldat med kol, den vanligaste metoden i stora delar av världen, hade du behövt multiplicera siffran med en miljon.

Hela Sveriges samlade mängd kärnavfall från de senaste 30 årens elproduktion uppgår till 8 000 ton, eller 800 kubikmeter. I volym motsvarar det en me­delvilla. Allt avfall som den svenska kärnkraften någonsin har producerat ryms därför i en enda underjordisk bassäng utanför Oskars­hamn.
   Den tekniska utvecklingen innebär också att kärnkraften numera får ut dubbelt så mycket energi av varje uranbit som 1972.
   Framtidens kärnkraftteknik som utvecklas just nu och brukar kallas Gen IV, innebär att vi kommer att kunna återanvända det kärnavfall vi redan har. Varje uranbit kommer att kunna användas minst fem gånger. Samtidigt kommer halveringstiden för avfallet att minska från 100 000 år till mindre än 1 000 år.

Text: Sofia Hillborg | Foto: Karin Söderström